Företagande

Aisling Camps får 100 000 dollar. Nästa lyx är någon att dela jobbet med.

Hennes stickade plagg har tagit henne in i amerikanskt modes finrum. Efter veckans CFDA/Vogue Fashion Fund vill Aisling Camps förstärka verksamheten bakom kläderna. Det säger något om vad ett litet modemärke faktiskt behöver för att växa.

23 oktober 20265 minuters läsning

Modell i lång mörk klänning i studio, illustrationsbild — Modeillustration, inte Aisling Camps eller hennes kollektion. Foto: kehinde solomon o ogunsanya / Pexels.

En uppmärksammad designer kan fortfarande vara den enda som arbetar heltid i sitt eget bolag. Aisling Camps beskriver just den situationen i Vogue-podden efter årets CFDA/Vogue Fashion Fund. Med prispengarna vill hon rekrytera inom merchandising och utveckling, alltså stärka arbetet med sortimentet och hur det blir en fungerande affär.

Den 20 oktober utsågs hon till en av årets två andrapristagare. Belöningen är 100 000 dollar. Emily Dawn Long får samma summa, medan huvudpriset på 300 000 dollar går till Zane Li bakom LII, enligt arrangören CFDA.

För Camps är det ett nytt erkännande. Men hennes planer gör nyheten intressant också bortom modepriset. En extra person kan ge grundaren mer tid till sådant ingen annan kan göra, och samtidigt tillföra kunskap som saknas i ett litet team.

Stickat som börjar med konstruktionen

Camps är född i Trinidad och har en bakgrund som maskiningenjör. På varumärkets egen webbplats berättas hur hon efter Columbia University arbetade med hållbarhetsfrågor innan hon sökte sig till Fashion Institute of Technology i New York. Där växte intresset för stickat till en specialisering.

Det är en ovanlig väg in i mode, men materialet kräver just precision. Hur ett plagg faller påverkas av garnet, maskorna och konstruktionen. Formen behöver fungera också när kroppen rör sig.

Bolaget beskriver i dag en produktion som delas mellan ett litet team i Brooklyn och en familjeägd fabrik i Italien. Garnen köps från Italien.

Den uppdelningen rymmer en viktig företagarfråga. Hur låter man fler kunder köpa något vars dragningskraft delvis ligger i det omsorgsfulla arbetet? Fler beställningar kräver fler färdiga plagg, men också en organisation som kan leverera dem.

Beställningen betalar inte dagens faktura

I en intervju med Fashionista i november 2024 beskrev Camps kassaflödet som ett av verksamhetens största hinder. Garn måste betalas innan plaggen kan tillverkas, medan betalningen för en order kan ligga månader framåt. Hon berättade också hur ett tidigare modepris hade gjort det möjligt att utveckla nya produkter samtidigt som befintliga beställningar producerades.

Det är en konkret förklaring till varför ett efterfrågat varumärke ändå kan behöva kapital. Att någon vill köpa produkten och att pengarna finns på kontot är två olika saker.

Tänk ett förenklat exempel, som inte är Camps egna siffror: ett märke har en order värd 200 000 kronor. Material och tillverkning kostar 100 000 kronor och ska betalas innan kunden betalar. Ordern kan vara kommersiellt attraktiv, men bolaget behöver ändå klara utbetalningen under tiden. Löner, lokal och andra utgifter försvinner inte heller medan leveransen förbereds.

Här är kassaflödet själva tidtabellen för pengarna. Vinsten visar vad som blir kvar efter kostnaderna. Ett bolag kan behöva arbeta med båda frågorna samtidigt. Ett pris kan ge utrymme mellan utbetalning och betalning, men ersätter inte behovet av en affär som bär sina kostnader över tid.

Att växa utan att tappa greppet om plaggen

I samma intervju från 2024 berättade Camps att det varit svårt att hitta en fabrik som både accepterade små volymer och kunde hantera komplexa plagg. Hon beskrev också en ambition att bygga upp försäljningen direkt till kunderna. Det var då en målsättning, inte ett redovisat resultat.

För ett mindre märke innebär försäljningskanaler olika arbete. En återförsäljare kan ge tillgång till kunder som annars inte hade upptäckt kläderna. I en egen webbshop behöver märket självt få människor att hitta dit, köpa och komma tillbaka. Det ansvarar också för exempelvis kundservice och returer.

Att sälja direkt betyder därför inte automatiskt att varje plagg ger en bättre affär. Intäkten behöver ställas mot kostnaden för att få och sköta kunden. Det är just sådana avvägningar som gör sortimentsarbete till mer än att välja säsongens snyggaste plagg.

Vilka modeller ska finnas kvar? Vilka behöver utvecklas? Hur många exemplar vågar man beställa innan efterfrågan är säker? Varje beslut påverkar både uttrycket och hur mycket pengar som binds i varor.

Kvinna arbetar vid dator i modeateljé — Illustrationsbild av arbete i en modeateljé, inte Aisling Camps verksamhet.Bild: Thirdman / Pexels

Priset ger utrymme. Teamet ska använda det.

CFDA/Vogue Fashion Fund kombinerar prispengar med affärsmentorskap för finalisterna. Det gör stödet relevant för mer än nästa visning. Ett modemärke behöver kunna fatta beslut om produktion och försäljning även när grundaren är upptagen med nästa kollektion.

Camps rekryteringsplan går att läsa mot den bakgrunden. När någon annan kan ta ansvar för en del av utvecklingen blir företaget mindre beroende av att grundaren ska hinna med varje arbetsuppgift själv. Samtidigt skapar en anställning en återkommande kostnad. Prispengarna ger en möjlighet att börja, medan verksamheten på sikt behöver bära satsningen.

Veckans besked säger inget om varumärkets omsättning eller vinst. Det visar däremot vad Camps vill göra med ett nytt ekonomiskt utrymme. Bakom de stickade plaggen finns ett företag som behöver fler händer och fler sortimentsbeslut, inte bara fler blickar. Där börjar nästa kapitel för Aisling Camps.