Skridskorna fanns redan. Fritidsbanken fick dem att användas.

Skridskorna fanns på skolan. Det som saknades var någon som kunde sköta om dem. När Fritidsbanken tog hand om utrustningen registrerades den i utlåningssystemet, slipades och placerades på Lilla Fritidsbanken. Först då kunde skridskorna användas både under skoldagen och lånas hem för åkning på fritiden.

Det är en liten förändring med en ganska stor ekonomisk poäng. Att redan äga något betyder inte att man får nytta av det. Någon behöver veta var sakerna finns, se till att de fungerar och hjälpa dem vidare till nästa användare.

I Pettersbergsskolans källare i Västerås finns en mindre filial till den ordinarie Fritidsbanken. Modellen bygger på att utrustning kommer närmare människorna som ska använda den. Men hur får man en sådan verksamhet att fungera när låntagaren inte betalar?

Gratis för den som lånar. Finansierat av staden.

Enligt Anna Meissner finansieras Fritidsbankens verksamhet i Västerås av kommunen, men kostnaderna ligger hos olika förvaltningar. Kultur-, idrotts- och fritidsförvaltningen finansierar den ordinarie verksamheten. Barn- och utbildningsförvaltningen står för merparten av Lilla Fritidsbankens finansiering och betalar lokalen. Medlemskapet i Fritidsbanken Sverige och filialavgiften ligger hos kultur-, idrotts- och fritidsförvaltningen.

Det handlar alltså inte om en butik som ska leva på försäljning eller hyror. Finansieringen kommer från kommunens budget. För den som lånar flyttas kostnaden för tillgång till utrustning bort från det enskilda köptillfället.

För en familj kan skillnaden vara konkret: ett barn behöver skridskor till en skoldag, men inte nödvändigtvis ett eget par resten av året. Anna beskriver att skolans utrustning nu kan användas både i undervisningen och på fritiden. Samma par får fler möjliga användningstillfällen.

Det betyder inte att varje lån motsvarar ett sparat köp. Den som lånar kanske annars hade avstått från aktiviteten eller lånat av någon bekant. Men möjligheten att delta behöver inte längre börja med ett inköp.

Arbetet ryms i befintliga roller

Den dagliga utlåningen sköts av en fritidspedagog på skolan och en trygghetssamordnare på fritidsgården intill. De möter redan elever, ungdomar och föräldrar i sitt arbete. Enligt Anna är tanken att filialen ska vara ett verktyg i de uppdrag de redan har.

”Det ska inte vara ytterligare ett jobb, de jobbar ju redan 100%”, skriver hon i sitt svar till AKTRIS.

Den ordinarie Fritidsbanken hjälper till med bland annat inventering, sortering och slipning. Filialen behöver därmed inte lösa varje arbetsuppgift själv.

Här finns också modellens begränsning. Befintlig personal och en tillgänglig lokal gör en start möjlig, men personalens tid är fortfarande en resurs. Fler utlån och längre tillgänglighet kan kräva mer arbete, även om utrustningen redan finns.

Anna beskriver att en mer butiksliknande verksamhet, med fast bemanning, skulle kräva fler personer på plats. Då skulle man behöva undersöka andra bemanningsmöjligheter, exempelvis arbetsträning som i den ordinarie verksamheten. Det är en möjlig utveckling, inte ett fattat beslut.

Tre nya låntagare berättar inte hela historien

I Fritidsbankens uppföljning från augusti beskrevs den första filialens utveckling. När AKTRIS nu frågar vad som hänt sedan dess ger Anna två olika mått: ytterligare tre privatpersoner har lånat, samtidigt som 45 prylar har lånats ut till skolan.

Siffrorna avser perioden från augusti till hennes svar den 27 oktober. Det ena är personer, det andra utrustningsföremål. De går inte att lägga ihop till ett gemensamt antal användare.

Anna beskriver hösten som lågsäsong och uppger att skolan har kunnat använda utrustningen mer på raster och fritids. Det visar varför en enda siffra kan ge en ofullständig bild av verksamheten. Få nya privata låntagare säger inte i sig hur mycket utrustningen används inom skolan.

Samtidigt saknas kostnadsbelopp och arbetstimmar i underlaget. Det går därför inte att räkna fram en kostnad per utlån eller slå fast hur mycket kommunen sparar. Det som går att se är hur verksamheten organiseras för att få mer användning av befintliga saker.

Vem tar över när eldsjälen slutar?

Anna lyfter engagemang som en förutsättning, särskilt när det saknas budget för fler anställda. Personerna som driver filialen har frigjort ett rum och ser hur utlåningen kan hjälpa dem i deras vanliga uppdrag.

Hon beskriver verksamheten som personbunden, men också förankrad hos skolans och fritidsgårdens ledningar. Den förankringen är viktig om någon byter tjänst. För att utlåningen ska fortsätta behöver ansvaret leva vidare även när människorna förändras.

Lilla Fritidsbanken gör en ofta osynlig del av ekonomin synlig: arbetet mellan att en pryl finns och att någon faktiskt kan använda den. Skridskorna behövde inte köpas en gång till. De behövde slipas, registreras och få någon som ansvarade för nästa utlån.

Källor

Skriftlig intervju med Anna Meissner, Fritidsbanken Västerås, 27 oktober 2026. Uppgifter om finansiering, bemanning och utlåning är hennes uppgifter till AKTRIS.

Västerås stad: Fritidsbanken · Fritidsbankens uppföljning, 24 augusti 2026 · Filialens egen sida