Hoppa till innehållet
Ett svenskt magasin
← Arkivet

Mode & värde

Din parfym bär modehusets namn. Men vem gör den?

Miu Miu på flaskan behöver inte betyda Miu Miu bakom hela produktionen. Parfymhyllan visar hur modehus kan göra affär av sitt namn, långt utanför garderoben.

5 minuters läsning
En hand håller en flaska Jimmy Choo I Want Choo Forever mot mörk bakgrund.
Jimmy Choo är ett av namnen i Interparfums parfymportfölj.Bild: Leiada Krözjhen / Unsplash · Bildkälla

Du känner igen namnet innan du känner doften. Det står på skorna du har sparat, på väskan du har tittat på och nu på en flaska vid parfymdisken. Det är lätt att tänka att allt kommer från samma företag.

Men bakom flaskan kan det finnas ett annat bolag, med ansvar för att utveckla produkten, ordna tillverkningen och få ut den i butikerna. Modehuset bidrar med sitt varumärke. Samarbetet regleras genom en licens.

Det gör parfymen till mer än ännu en produkt i sortimentet. Den visar hur ett namn kan bli en affär i en helt annan bransch.

Ett namn som någon annan får använda

En licens innebär att ett företag får rätt att använda någon annans varumärke inom de ramar som avtalet anger. Det kan gälla en viss produktkategori, under en bestämd tid och på vissa marknader. Modehuset behöver alltså inte vara sålt för att ett annat bolag ska stå bakom dess parfymer.

Interparfums beskriver i sin årsrapport för 2024 en modell där varumärkesägaren får årliga royaltybetalningar kopplade till försäljningen. Royalty är ersättningen för rätten att använda namnet. Den ska skiljas från vinsten på själva produkten. Källa 1

För modehuset kan upplägget innebära en möjlighet att nå en ny kund utan att bygga hela parfymverksamheten självt. För partnern finns ett namn som kunden redan har en relation till. Det är vår tolkning av affärens grundidé: den ena parten har en etablerad identitet, den andra kan organisera arbetet som förvandlar den till en produkt.

Så hänger det ihop

1. Modehuset ger rätt att använda varumärket.

2. Parfymföretaget utvecklar, organiserar produktion och distribution.

3. Butiken och kunden: Produkten säljs. Avtalet styr ersättningen till modehuset.

Förenklad illustration av en licensmodell. Ansvar och betalningsvillkor varierar mellan avtal.

Miu Miu på flaskan, L’Oréal i avtalet

I februari 2024 meddelade L’Oréal och Prada att de hade tecknat ett långsiktigt, globalt licensavtal för Miu Mius lyxskönhet. Avtalet omfattar skapande, utveckling och distribution av produkterna. Källa 2

Det är en annan sorts affär än att köpa ett modehus. L’Oréal fick genom avtalet rättigheter inom skönhet. Meddelandet handlar inte om att ta över Miu Mius klädkollektioner.

För den som står framför parfymhyllan behöver den skillnaden inte märkas. Men den förändrar svaret på frågan om vem som gör affären. Namnet på framsidan berättar vilken värld produkten tillhör. Det berättar inte ensamt vilka företag som delar på arbetet och intäkterna.

Inte ens parfymföretaget behöver ha en fabrik

Interparfums, som bland annat har Jimmy Choo i sin varumärkesportfölj, beskriver ytterligare ett steg i kedjan. Bolaget uppger att det inte äger egna tillverkningsanläggningar. I stället köper det in komponenter och använder externa aktörer som tillverkar de färdiga produkterna. Källa 3

Frågan ”vem gör parfymen?” har därför flera möjliga svar. Den kan handla om vem som skapar doften, vem som äger namnet, vem som organiserar lanseringen eller vem som fyller flaskan. Det behöver inte vara samma företag.

Det betyder inte i sig att produkten är bättre eller sämre. Däremot visar det varför logotypen inte är en fullständig karta över produktionen. En vara kan vara helt officiell även när flera självständiga företag har arbetat med den.

Jimmy Choo Illicit Flower bland vita blommor och gröna blad.
Ett modehusnamn kan leva vidare i en helt annan produktkategori.Bild: JULIET FRÍAS / Unsplash · Bildkälla

Longchamp visar hur långt i förväg affären börjar

Den 22 juli 2025 meddelade Longchamp och Interparfums SA att de hade tecknat ett parfymlicensavtal som löper till den 31 december 2036. I beskedet angavs 2027 som förväntat år för den första lanseringen. Källa 4

Här blir tidsperspektivet tydligt. Kunden möter till slut en flaska. Företagen har dessförinnan behövt enas om ett samarbete som sträcker sig över många år.

Vår ekonomiska läsning är att avtalet ger utrymme att bygga något som ska leva längre än en enskild kampanj. Samtidigt blir båda parter beroende av att samarbetet fungerar: produkten behöver passa varumärket, och kunden behöver vilja köpa den.

Flaskans pris avslöjar inte vem som tjänar mest

Att ett modehus får royalty betyder inte att hela beloppet du betalar går dit. Försäljningen ska också bära kostnader hos företagen längs vägen. Men utan villkoren i det enskilda avtalet går det inte att räkna ut modehusets ersättning utifrån prislappen.

En känd logotyp och ett högt pris räcker alltså inte för att avgöra vem som tjänar mest. För det behövs mer information om både intäkter och kostnader.

Nästa gång du provar en doft från ett favoritmärke finns det alltså två berättelser att upptäcka. Den ena handlar om vad den luktar. Den andra om hur modehusets namn har fått ett nytt arbete: att skapa igenkänning och värde i en affär som fler företag delar på.

Om artikeln

Artikeln bygger på offentlig bolagsinformation, kontrollerad den 13 oktober 2026. Resonemang om affärens betydelse är AKTRIS analys.

Läs vidare

AKTRIS WEEKLY

Mode, företagande och ekonomi. Direkt till din inkorg.

Ett genomarbetat brev med berättelser och perspektiv om bolag, varumärken, pengar och människorna som formar dem.

Gratis och utan konto. Avregistrera dig när du vill. Läs vår integritetspolicy.